Kan politiker köpas?

Såg häromdagen i ett inslag i Rapport. Sofia Arkelsten, nya partisekreterare i moderaterna, beklagade sig om Shell-resan kan tolkas som otillbörlig påverkan”. Sofia Arkelsten har låtit sig bjuda på resa, hotell och middagar när hon var partiets talesperson i miljöfrågor. Känner mig bekymrad över Sofia Arkelsten omdömeslösa agerande. Känner mig även bekymrad över övriga okritiska politikerna i moderaterna som ofta har handlat omdömeslöst i många samhällsfrågor. Detta är förödande med tanken på att det handlar om det största regeringspartiet. Jag tycker det är mycket viktigt att politiker har kontakt med näringslivet och naturligtvis är det bra att politiker håller sig informerade om t ex bil- och bensinbolagens framtidsidéer, etc. Det finns naturligtvis pengar avsatta för politikerna att använda sig av vid sådana tillfällen (informationsträffar, utbildningar etc.) t ex för resor, hotell etc.

Från moderaternas håll har de alltid talats om att de ta ansvar för Sverige, men ändå verkar det finnas en utbredd föreställning om att ansvarsfrågan inte gäller dem själva. Vips förändras deras beteende och deras värderingar är helt plötsligt något helt annat när det handlar om vad som är okej eller inte när de gäller dem själva. Statsminister Fredrik Reinfeldt stöttar henne. Moderaternas politiker är ännu en gång i otakt med verkligheten. De kan alltså bara ha kontakt med omvärlden om någon annan betalar notan? Det låter ju förskräckligt, men tyvärr är det nog så att deras girighet inte verka ha några gränser. Regeringen har avsatta pengar för resor, etc, trots detta låter sig Sofia Arkelsten, oljebolaget Shell betala notan. Att döma av det är det bara att beklaga hennes bristande omdöme.

Jag tycker att det finns många skäl att granska Sofia Arkelstens värdegrund kring t ex mutor och bestickningar i den roll hon har idag. Men även viktigt att granska moderaternas värdegrund kring mutor och bestickningar angående kontakt med näringslivet etc. Jag anser att bjudresor är olämpliga. Det kan inbjuda till misstanke om att den som tar emot dem direkt eller indirekt låter sig påverkas.

Det första jag undrar är: vad är det för politiker som statsminister Fredrik Reinfeldt omger sig med som har sådant dåligt omdöme att de ofta hamnar i moraliskt tveksamma handlingar?
Min andra tanke är: finns det verkligen inte någon politiker i moderaterna som har politiskt gott omdöme kring vad som är lämpligt handlande krig samhällets värdegrundsfrågor och att företräda medborgarna utifrån dessa värderingar (inte handlande utifrån deras eget bästa)?
Min tredje tanke är: vilken förmåga har statsminister Fredrik Reinfeldt att utnämna kompetenta medarbetare?

Det är bara att konstatera: Det känns ganska förutsägbart att någon opolitisk utredning/ granskning av Sofia Arkelstens förehavande kommer det troligtvis inte att bli. Sofia Arkelsten kommer troligtvis att sitta kvar trots sitt totala bristande omdöme angående sitt myndighetsutövande.

Det känns svårt att ta moderaternas politik på allvar. De har gjort till sin grej att driva sina politiska ambitioner till att skaffa sig egna fördelar på samhällets bekostnad samtidigt som de utmålar sig som det enda partiet som tar ansvar för Sveriges medborgare och att de är bättre än andra partier, inklusive ansvarsfrågor. Men faktum är att de konsekvent företräder sina egna ekonomiska särintressen och ur det perspektivet framstår de inte trovärdiga.

Vilka viktiga lärdomar kan man dra av detta? Det vet vi ju att det är svårt att ta politiker på allvar. Det verkar som om de inte är verklighets- förankrade. De verkar leva i sin egen lilla politiska värld (bubbla) och det är oklart om politikerna förstår att ta sitt ansvar utifrån att de är en myndighet som representerar alla medborgare och inte deras egen särintressen. I bästa fall så leder hela denna historia till en större debatt om vad påverkan handlar om. Och vad som är okej och inte. Jag anser att riksdagen borde snarast upprätta riktlinjer när det gäller politikers förmåner i tjänsten.