Gästbloggaren har ordet

Tack Inez Filantropen för din inbjudan att vara gästbloggare! Du bad mig skriva något om temat böckernas betydelse och här kommer mina tankar om vad en bok kan åstadkomma. Varför läser man böcker? Eskapism eller förkovran eller…? Jag läser en bok för att fördjupa min förståelse för omvärlden, inte stänga den ute. Vad är väl en bok? Den är alldeles förskräckligt trist och… alldeles underbar, som Askungen skulle säga där hon hänger över fönsterkarmen och ser längtande mot slottet där balen har börjat. Nu behöver vi inte känna oss som Askungar alls eftersom en pocketbok går att köpa för ca 40 kronor, motsvarande två OLW-chipspåsar på Konsum. En god sak som den tekniska utvecklingen har fört med sig är att tillgängligheten av böcker gjorts överkomliga. Priset är inte ett hinder längre och för det applåderar boktokiga Camelia.

En bok gör människan som läser till en aktiv medskapare av texten. Något sker i hjärnan på läsaren. Hjärnforskare har funnit att hjärnan förändras, omorganiserar och skapar nya nätverk, när en människa lär sig läsa och skriva. Är det inte fantastiskt? Att se film och bilder orsakar inte samma förändring därför att bildspråket, det visuella, hör till urgamla strukturer som finns i de djupare, äldsta hjärnregionerna. Men en bok kan förändra mer än hjärnan hos den läsande. Den kan förändra ett samhälle genom de idéer som uttrycks och gestaltas på papperet och med bokstäver. Idag, med det enorma flödet av information och boktitlar som översvämmar oss kan det kännas som att böcker är lika mycket en förbrukningsvara som tops och hushållspapper, men då ser vi inte skogen för alla träden. Dagens Nyheter har en intressant artikelserie om 10 böcker som förändrade världen. Klicka dit, läs och begrunda. Har du någon bok som har förändrat ditt liv eller hjälpt dig?

En bok som förändrade mitt liv, (det hände sig för 24 år sedan), var ”Äcklet”, (1938), av Jean Paul Sartre. Det var en slump att jag läste den inför en uppgift i svenska när jag gick KomVux. Den handlar om Antoine som efter ett rastlöst flackande slår sig till ro i den sömniga kuststaden Bouville. Han påbörjar ett historiskt verk, men blir mer och mer förlamad av en leda som han kallar för ”äcklet”. Varje sida andas ångest och främlingskap. Egentligen fattade jag inte ett jota av det jag läste! (Detta är en bikt...). Den var avskyvärd, händelselös och så intellektuellt högtravande att jag storknade. Men det väckte en undran om vad det hela egentligen rörde sig om och det var så jag kom i kontakt med existentialismen. Förmodligen finns det många tolkningar, men det jag tyckte mig se fick en livsavgörande betydelse. Jag tolkade existentialismen så som att jag själv skapar den jag är och jag blir genom att välja. Det är ett verb - jag väljer - och valmöjligheten innebär ett ansvar för mig och mina medmänniskor. Men det är inte så lätt att fatta ett beslut och fullfölja det. Valet får konsekvenser och det kan skapa ångest, men ur det smärtfyllda så tvingas man till handling och man då utvecklas som människa. Då förstod jag ”Äcklet” bättre och med det fick jag en aha-upplevelse: jag har ett val och jag mår sämre om jag väljer att inte handla än om jag handlar. Det innebar att jag bestämde mig för att säga mig från ett arbete jag avskydde och fortsatte mina vuxenstudier på gymnasienivå. Jag sökte in på universitetet och fem år senare hade jag ett helt nytt liv, tack vare valet jag gjorde då. Snart 25 år senare kan jag se tillbaka på den tiden med större förståelse och det går inte att komma ifrån att den boken förändrade mitt liv på ett omvälvande sätt. Jag fick kraft att bryta upp från en tillvaro jag inte mådde bra i och för det är jag Sartre oändligt tacksam - även om jag ogillade boken.

Den bok som Inez Filantropen har läst, ”Konsten att leva innerligt. Existentialism för den moderna människan”, av Ted Harris och Ann Lagerström, är en bok som ansluter till den traditionen. Om den hade funnits för 24 år sedan så hade jag absolut läst den med största intresse, särskilt som den så tilltalande och lättbegripligt redogör för existentialismen utifrån en annan filosofs synvinkel: Sören Kirkegaard. Andra tips på existentialister är: Friedrich Nietzsche, (fasansfullt förvrängd av sin halvgalna syster), Martin Heidegger, Simone Beauvoir, (Sartres livspartner), Albert Camus, Martin Buber och Simone Weil. Det är en krävande livshållning att leva existentialistiskt och jag gissar att även de stora tänkarna hade svårt att själva leva upp till sin filosofi. Men man får ta det som det är: en liten bit av kakan här och där och försöka jämka in det i sitt eget liv där det passar in just då. Innan det är dags för Camelia att åter dra sig tillbaka till sitt hörn av bloggvärlden - en sång av den gudomliga sparven från Frankrike: Edith Piaf som sjunger "No, je ne regrette nien", (Nej, jag ångrar ingenting). Det gör inte heller jag.
Au revoir mon amis.


Camelia