Nu har vi fått resultatet av EU-valet. Journalister, politiker etc söker förklaringar till valutgången. Nu ska segrar förklaras och förluster bortförklaras. Det finns naturligtvis olika sätt att mäta framgång. Enskilda partier kan titta på röstsiffrorna, enskilda politiker på antal kryss, samhället i stort på röstdeltagandet och så vidare.
Den välbehövliga självrannsakan hos det politiska etablissemanget lyser med sin frånvaro. Miljöpartiet och Piratpartiet är störst bland ungdomar. Ingen ställer sig frågan hur ett litet uppstickarparti lyckas få över sju procent av rösterna och en plats i Europaparlamentet. Grattis Piratpartiet. Det finns mycket man kan tycka om Piratpartiet men det är inte svårt att dela deras uppfattning kring integritetsfrågor, samtidigt som helt fria och öppna kommunikationsvägar skapar en rad problem, t ex nätpeodofiler, den grova internationella brottsligheten etc. Piratpartiet ses av det politiska etablissemanget som ett enfrågeparti. Men ingen kritiserar Feministiska Initiativet för att skapa en politisk plattform utifrån ett feministiskt perspektiv, så varför gör man skillnad när Piratpartiet gör samma sak utifrån ett integritetsperspektiv.
Jag tycker att de etablerade partierna bör inse fakta att deras sätt att kommunicera politik inte attraherar unga väljare.
Själv skulle jag vilja mäta EU-valets framgång, eller brist på framgång, med att analysera vilket parti som tar demokrati och mänskliga rättigheter på allvar och tänker på hur framtiden ska te sig för alla EU-medborgarna och som är först med att omsätta vallöftena till politisk handling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar