Mitt hjärta brister när jag ser vad som händer i Iran. Unga som gamla är ute på gatorna för att kräva något som egentligen är självklart, demokrati och mänskliga rättigheter.
När demonstranterna kräver demokrati och mänskliga rättigheter slår regimen ner protesterna med full styrka. Demonstranterna blir trakasserade, fängslade eller skjutna. Jag känner väldigt starkt för de modiga demonstranterna som protesterar om det omstridda valresultatet som tillkännagavs den 13 juni. De kämpar för rätten att säga sin mening och rätten att få välja företrädare som ska styra landet.
Det blir allt mer uppenbart att regimen visar musklerna, både mot iranierna och omvärlden. Men vad händer med de diplomatiska förhandlingarna mellan den iranska regimen och omvärlden. Omvärlden uttrycker oro om utvecklingen i Iran. Men för övrigt inte så mycket mer.
Det viktigaste av allt: är att ta ställning hur vi ska förhålla oss till regimer i olika delar av världen som förtrycker medborgarna och bestämmer hur folket ska leva sina liv. Just nu är det väldigt otäckt för medborgarna att leva i Iran.
Jag förväntar mig att våra politikerna tar sitt ansvar och kräver att den iranska regeringen stoppar allt våld och sin orättfärdiga behandling av det iranska folket. Det är helt orimligt att den Iranska regimen får fortsätta att kränka demokratin och de mänskliga rättigheterna.
torsdag 25 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar